LisaLinnéa

Nu sitter jag och jobbar med min observationsstudie. Det går ganska segt, men det är mest för att det är svårt att veta vad man ska ta med och hur mycket man får spekulera själv. Har tänkt satsa på att få ihop all text idag så att det bara är att formatera och redigera den sen. Kan nog gå om jag jobbar på, är väl egentligen bara en halv sida kvar, men som sagt är det svårt att veta vad man ska skriva. Dessutom så känns det som att det ända det står i hela texten är pedagogen. Pedagogen, pedagogen, pedagogen. Så känns det som att min text ser ut. Alternerat med den utvalda pedagogen. Spännande? Jag orkar nog inte hålla på så länge till, det är det som gör att jag kanske inte får klart texten. För tid är det väl egentligen ingen brist på.

Ikväll ska jag åka till Hanna och vidare till hennes kompis för att se på Eurovision Song Contest. Hade väl egentligen tänkt vara hemma, men som Hanna sa så är det ju faktiskt inte så roligt att se på det ensam. Speciellt inte när man inte är särskilt intresserad. För det kan jag inte säga att jag är. Men det kan vara ganska kul att kommentera och diskutera alla konstiga bidrag. Och jag vill ju veta hur det går för Sverige. Därför känns det bra att få lite sällskap. Det är väl alltid trevligt med sällskap, men jag trivs ganska bra i min ensamhet också. Är ju lite småläskigt med folk man inte känner också, men jag vet ju att de alldeles säkert är trevliga och jag känner ju Hanna så vad är problemet? Och hennes kompis som vi ska till har jag också träffat några gånger, så jag borde inte ens reflektera över det. Hopplös är jag.

På tal om Eurovision, sällskap och kommentarer kom ett minne fram helt plötsligt. När vi (för väldigt många år sen) samlades för att grilla med handbollslaget hos våran tränare när det var just Eurovision och vi satt och låg överallt framför tv:n och tittade. Jag minns det som väldigt trevligt och roligt. Det var tider det, när man hade ett lag att känna lite samhörighet med.

/ LisaLinnéa