Barfota vandring genom natten
Gårdagen blev väl kanske inte så bra som jag hade hoppats. När jag hade ätit mat fick jag ont i magen och blev liggande på soffan och sov ett tag så det blev ingenting av det vettiga gjort. Som tur var gick det över och efter att ha haft ångest över klädval ett bra tag var jag redo att gå till Maria och ladda för klassfesten.
Det blev en lyckad kväll tycker jag. Men när vi skulle hem lyckades vi hamna på fel buss och fick gå en bit. Det hade inte gjort mig nånting om det inte vore för att jag hade enormt jätte ont i mina fötter av skorna. Jag hade blåsor på tårna och eftersom det är mer klack än vad jag är van vid ( = någon klack överhuvudtaget) så mådde fötterna inte alls bra. Som tur var var det en kille som också hade tagit fel buss som hade lite bättre koll på vart vi skulle gå än oss (även om jag inbillar mig att jag hade hittat ändå).
Eftersom jag knappt kunde gå i skorna längre så tog jag av mig dem och gick barfota. Det var så mycket skönare och strumpbyxorna var ju redan trasiga ändå. Men den där killen tyckte att jag kunde ha på mig mina "wannabe pumps" som han uttryckte det. Det var inte tillräckligt hög klack för att kunna gnälla tydligen. Ursäkta! Jag är nog ungefär lika van som honom vid att ha klack på skorna. Jag vet att det inte är hög klack på dem, men jag fick ont ändå och lite blåsor på det så har man tillräckligt underlag för att ta av sig dem. Jag vet inte varför jag försöker försvara mig, men det retade mig. Och jag lyckades med att inte vara otrevlig ändå, vilket också kan ses som en prestation från min sida.
Hur jag mådde i morse pratar vi inte om, men nu börjar jag bli människa igen, frågan är bara i vilken ände jag ska börja nu...
Jag är lite arg på mig själv för att jag nästan gick på min brors skämt, men jag var inte riktigt i form. Men jag är stolt över min bror (jag är alltid stolt över mina bröder om man bortser från vissa saker, men jag blev lite extra stolt idag). Han är duktig han.
/ LisaLinnéa
Det blev en lyckad kväll tycker jag. Men när vi skulle hem lyckades vi hamna på fel buss och fick gå en bit. Det hade inte gjort mig nånting om det inte vore för att jag hade enormt jätte ont i mina fötter av skorna. Jag hade blåsor på tårna och eftersom det är mer klack än vad jag är van vid ( = någon klack överhuvudtaget) så mådde fötterna inte alls bra. Som tur var var det en kille som också hade tagit fel buss som hade lite bättre koll på vart vi skulle gå än oss (även om jag inbillar mig att jag hade hittat ändå).
Eftersom jag knappt kunde gå i skorna längre så tog jag av mig dem och gick barfota. Det var så mycket skönare och strumpbyxorna var ju redan trasiga ändå. Men den där killen tyckte att jag kunde ha på mig mina "wannabe pumps" som han uttryckte det. Det var inte tillräckligt hög klack för att kunna gnälla tydligen. Ursäkta! Jag är nog ungefär lika van som honom vid att ha klack på skorna. Jag vet att det inte är hög klack på dem, men jag fick ont ändå och lite blåsor på det så har man tillräckligt underlag för att ta av sig dem. Jag vet inte varför jag försöker försvara mig, men det retade mig. Och jag lyckades med att inte vara otrevlig ändå, vilket också kan ses som en prestation från min sida.
Hur jag mådde i morse pratar vi inte om, men nu börjar jag bli människa igen, frågan är bara i vilken ände jag ska börja nu...
Jag är lite arg på mig själv för att jag nästan gick på min brors skämt, men jag var inte riktigt i form. Men jag är stolt över min bror (jag är alltid stolt över mina bröder om man bortser från vissa saker, men jag blev lite extra stolt idag). Han är duktig han.
/ LisaLinnéa
Kommentarer
Trackback
