Konstigt telefonsamtal
Jag hatar när det ringer nummer som jag inte känner igen. Och när nån ringer en fredagkväll är jag övertygad om att denne har ringt fel. När det ringde nyss tänkte jag nästan strunta i att svara, men det är väl bäst att svara kanske. Det första jag hör är att det är ett himla oväsen, varför jag hinner tänka nu är det nån full som slagit fel nummer. "Hej det är Jonathan, Stefans kompis". Men hallå? Varför kommer folk på såna saker när de dricker? Varför ska man ringa nån från nån annans telefonbok? Men jag borde inte bli förvånad, jag hade ju inte somnat så jag kan ju vara glad för det.
"Vi har träffats en gång, jag vet inte om du kommer ihåg mig?" Haha, jodå, jag drack ju inte så mycket så det är lugnt och jag har faktiskt lite minne. Så börja han snacka om sangria eller nåt för att föra en konversation. Jag fattar inte hur han kunde hålla sig så samlad och låta helt bekväm i situationen. Jag skulle visserligen aldrig ringa någon bara för att jag slagit vad, men skulle jag göra det skulle jag haka upp mig på orden eller skratta enormt mycket. Jag visste knappt vad jag skulle säga fast han ställde frågor. Men han är ju trevlig så det gjorde väl inte så mycket, jag blev så förvånad bara. Stefan tyckte att jag kunde behöva muntras upp lite som skulle plugga en fredagkväll. Och ja, jag blev ju inte mindre glad i alla fall.
/ LisaLinnéa
