LisaLinnéa

Haha, det är knappt att jag vill erkänna, men det är ganska komiskt. Jag upprepade gårdagens upplevelse av att köra i diket idag igen. När jag skulle köra förbi en traktor. Fast jag tog andra sidan av vägen i alla fall så idag kunde jag komma ur bilen. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det. Så sjukt. Kanske borde jag inte sätta mig bakom ratten på vintern. Men som chefen sa igår; "det är nåt alla lantbrevbärare ska gå igenom". Ja, det är nog inte så ovanligt, och jag tror ärligt talat att ingen på jobbet är förvånade över att just jag lyckas. Jag har ju trots allt åstadkommit värre saker på en arbetsvecka, köra i diket är relativt lindrigt så länge det inte händer nåt värre. Och jag hade ju en traktor som kunde få upp mig idag också. Perfekt. Man får ju välja sina tillfällen. För att citera ännu en arbetskamrat (när man lyckas så bra som mig får man ta kommentarer, jag är härdad vid det här laget) "Lisa, om det kommer en traktor imorrn, vad gör du då?" Haha, ja det visar sig, kör i diket kanske? Men tredje gången gillt heter det ju.

I övrigt har jag pratat med underbara Jennie idag. Som jag saknar mina fina vänner! Jag blev glad av att bara prata med henne, även om det huvudsakliga samtalsämnet inte var så positivt. Det kändes bra, men nu vill jag bara hem! Jag har en grym hemlängtan, som beror på många saker. Kanske för att jag tror att jag ska sluta tänka på vissa saker om jag kommer ifrån den här ångestfyllda hålan, men mest för att de som får mig att må bäst finns hemma i Värmland.

/ LisaLinnéa