LisaLinnéa

Sol och kyla, kan det bli bättre en sån här söndag? Underbart var det att vara ute, gå i sitt eget tempo och bara vara med sig själv. I skogen. Med skogens ljud. Det kändes som lycka just då. I nån minut trängde sig julångesten på, men lyckan kunde trycka undan den. Det var en stund som jag var värd att få känna enbart lyckan. Nu är solen redan påväg ner, så nu kan jag släppa in de andra känslorna med mörkret. Fast jag ska låta bli det. Laga mat nu och sen måste jag fortsätta med att försöka lära mig vad jag ska berätta om imorrn. Och hålla humöret såhär högt som det är nu.

/ LisaLinnéa