LisaLinnéa

Vart tar dagarna vägen? Jag gick upp nio i morse för att äta i tid innan jag skulle träna. Jag hann läsa några sidor innan det var dags att möta upp Emily vid bussen för att åka till Friskis. Man blir så bortskämd när man har kunnat åka bil till träningen, men nu vet jag (nästan) hur man ska gå när man åker buss så nu behöver jag inte vara lika beroende av Maria för att träna. Men allt tar så mycket längre tid med buss, så jag kommer nog inte åka med den så ofta i alla fall. Då hade man varit lite duktig för dagen. Efter att ha duschat väntade spisen och spaghetti och köttfärsås skulle tillagas. (Vilket idag blev väldigt smaklöst trots att jag tyckte att jag kryddade massor.) Jag var också tvungen att handla, eller ja, jätteakut var det inte, men jag hade planerat att göra det i alla fall. Så efter att ha tagit reda på diskberget så bar det av mot stan och vidare mot Willys för att handla mat.

Nu hoppas jag att jag ska klara mig utan att åka och handla på ett tag, för det blev fan inte billigt. Och dessutom glömde jag att köpa popcorn! Hur ska jag överleva den här kvällen?

Och jag har ju ett sånt självscanningskort så det går ju väldigt smidigt att handla på Willys för det mesta, men idag, bara för att jag hade handlat massor, råkade jag ut för kontroll och var tvungen att packa upp allt igen. Hur nervös blir man inte då att man ska ha missat något? Jag blev i alla fall nervös, men jag klarade mig bra. Det tog en jävla tid att handla mot vad det brukar göra att handla också, och jag har frysit ihjäl typ tre gånger på två och en halv timme. Förbannade bussar att inte komma när jag vill.

Jag var duktig och fixade ett busskort idag också och hämtade ut biljetterna till Göteborg. Så jag har ändå varit ganska duktig idag och uträttat en del, men det känns ändå som att dagen bara har försvunnit.

Jag träffade en jätteläskig gubbe också när jag stog och väntade på bussen i stan. Jag såg honom innan stå och prata med en annan tjej som såg ganska besvärad ut och jag kände nästan på mig att han skulle komma fram till mig sen. Det gjorde han när jag stog med telefonen och skrev sms. Han prata på som fan om allt möjligt och efter ett tag kändes det väldigt privat. Han fråga vad jag hette, vart jag bodde, om jag bodde ensam och allt möjligt. Och så talade han om att jag var fin som sminkar mig lagom mycket och har vårdad klädsel. Och att jag hade ett bildat uppförande. Han erbjöd mig att komma hem till honom och fika nån gång, eller ringa om jag kände mig ensam eller ledsen. Det var fan skitläskigt. Han gav mig ett visitkort som jag antar att hans nummer stog på (jag kastade det så fort jag kunde!) och han hade en hel bunt med såna kort i jackfickan. Vem fan går runt massor av visitkort i fickan som privatperson. Han påstod sig vara nykterist också, annars hade jag snarare gissat på motsatsen. Jag kunde ju inte gå därifrån heller eftersom jag väntade på bussen, men jag kom på sen att jag kunde ha gått till nästa hållplats, för det var typ 10 minuter kvar från början. Då var det dock för sent när jag kommit på det.

Nu är jag i alla fall hemma och tänker nog inte göra nåt mer idag, jag hade tänkt laga lite god mat och mysa med mig själv, men jag satsar på att tina upp med lite te och smörgås i stället tror jag. För upptining är jag i stort behov av! Ska nog ta och låsa in mig själv så jag slipper oroa mig för några konstigheter också. Så kvällens vänner blir nog den varma koppen med te, boken, täcket och senare även TV-apparaten. Jag kommer ju som sagt troligtvis sitta och gnälla på melodifestivalen idag också.

/ LisaLinnéa