Väntan

När man väl har den efterlängtade sovmorgonen, när vaknar man då? Klockan 7!! Fan vad irriterad jag blev, men låg kvar till 8 i alla fall. Nu väntar jag mest på att min familj ska komma och kanske ska förbereda mig lite inför seminariet så jag har lite koll på vad jag kan tycka.

Tyvärr är det inte så fint väder än så länge, jag kan ju hoppas att det blir bättre, för mamma skulle nog plocka med ett par pulkor. Annars får vi väl försöka hitta på nåt annat.



Det är nånting i hennes blick som alltid, lämnar dej stum
Hon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingenting

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0