LisaLinnéa

Igår eftermiddag/kväll blev jag värsta psykfallet tror jag. Började gråta bara sådär för allt som på nåt sätt kändes som att man kunde gråta för. Inte helt normalt, jag vet, men jag vet verkligen inte vad det tog åt mig. När jag väl fått tag i mig själv och kände mig normal igen började jag kolla på nån film som gick på tv. Dålig idé kan jag säga. Förvisso gråter jag till nästan alla filmer som finns, men det räckte väl att gråta när det faktiskt är lite sorgligt? Men nej, inte för Lisa. Näst intill allt kändes sorgligt. Det var hemskt. Jag kände mig som ett litet barn, för jag insåg att jag reagerar på saker precis som jag kan tänka mig att ett barn gör, men jag har kanske lite större insikt än ett barn. Hoppas jag. Att jag gråter när jag är ensam och ingen ser gör mig inte så mycket mer än att jag känner att jag är konstig, men efter halva filmen fick jag sällskap i soffan och jag försökte verkligen att inte gråta mer än nödvändigt, men har man i princip gråtit för allt under en halv film så är det svårt. Men men, det är inget att göra åt. Det är ju jag.

Jag är sjukt sugen på att shoppa! Har jag någon att ta med mig till Örebro? Verkar inte så. Min mor var väldigt negativ och min kusin har inga pengar och jag är inte så sugen på att gå med nån kille som inte orkar mer än fem minuter så de frågar jag inte ens. Suck!

/ LisaLinnéa