Konstig känsla
Inatt ringde Filip vid halv två och börja prata om att Stefan sa att jag skulle köra hem honom (Köra hem Stefan alltså). Jag var ju inte vaken, så jag minns inte vad han sa, men det egentliga ärendet var väl att jag skulle hämta bror. Han hade tydligen inte velat ringa först för att han trodde att jag skulle blir arg. Skönt att han inte tar förgivet att jag kommer längre. Men Stefan hade lånat ut sin telefon och sagt att om det ringde från honom skulle jag ju vara glad från början i alla fall så det skulle gå lättare att övertala mig. Jag sov som sagt när jag svarade och visste ändå itne vad jag sa så det hade nog inte spelat nån roll. Men köra hem Stefan i näst intill sovande tillstånd finns inte på kartan, eftersom han bor långt åt ******* ut i skogen. Men jag hade tydligen sagt att jag kunde köra hem honom i dag. Minns inte det men jag är ju ganska snäll så det är mycket möjligt. Fick i alla fall ett sms i morse 08.17, men jag ignorerade det, för jag ville sova vidare! Men en stund senare ringde han och tyckte att jag skulle vara vaken och gå upp och köra honom. Kunde ju ändå inte somna om så det var väl lika bra.
Sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har läst ut sommarens första bok och tagit en kort promenad. Skulle ha behövt en lång promenad, man jag orkade inte följa med när mamma gick och sen ville jag inte gå ensam. Nu borde jag väl ta mig in i duschen och bli lite människa. Få i sig lite mat vore ju inte heller helt fel. Jag hoppas att mamma har tänkt åka till Nora och kolla på alla fina studenter som ska på balen sen.
Jag känner mig slö och osocial och trivs inte med mig själv idag, men samtidigt har jag ingen lust att göra nåt åt det. Det är liksom en sån dag känns det som. Konstig känsla. Saknar en viss vän väldigt mycket har jag insett också, ska nog försöka ta tag i det och göra nåt åt det här någon dag. I veckan kanske.
/ LisaLinnéa
Sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har läst ut sommarens första bok och tagit en kort promenad. Skulle ha behövt en lång promenad, man jag orkade inte följa med när mamma gick och sen ville jag inte gå ensam. Nu borde jag väl ta mig in i duschen och bli lite människa. Få i sig lite mat vore ju inte heller helt fel. Jag hoppas att mamma har tänkt åka till Nora och kolla på alla fina studenter som ska på balen sen.
Jag känner mig slö och osocial och trivs inte med mig själv idag, men samtidigt har jag ingen lust att göra nåt åt det. Det är liksom en sån dag känns det som. Konstig känsla. Saknar en viss vän väldigt mycket har jag insett också, ska nog försöka ta tag i det och göra nåt åt det här någon dag. I veckan kanske.
/ LisaLinnéa
Kommentarer
Trackback