Helt stört
Det känns som en bra konstig dag. Jag har nästan hällt ut juiceglaset två gånger idag. Inte bara en gång, utan två! Så jäkla klantigt! Men jag klarade av att hålla det stående, så det var bara lite som spildes ut. Men lära sig av sina misstag, vad är det?
Jag blev enormt depp på eftermiddan. Jag blev påmind om hurhemsk min sommar kommer att bli och jag har känt mig lite halvhängig. Det blir vad man gör det till, men jag känner att det inte bara hänger på mig hur min sommar kommer att bli. Det är nästan det som känns jobbigast.
När vi kom till Friskis gjorde Maria det roligaste. Hon halkade på ett bananskal!! Det händer ju bara på film. Det var så jäkla snyggt. Hon ramlade inte, men som hon sa så hade det hela bara blivit ännu roligare då, så det var nästan synd. Jag skrattade så enormt mycket! Det var åtminstone något som var roligt under min deppeftermiddag.
Sedan var det min tur igen att göra något helt galet. Jag förstår inte hur fan jag lyckades. Maria orkade inte köra så hon bad mig göra det. Jag borde uppenbarligen inte ha setat bakom ratten idag. Jag körde mot rött!! Det var enormt, extremt, jätterött! Helt stört. Jag såg inte ens att det var trafikljus där. Och jag körde dessutom för fort. Tur att inte någon polis var i närheten. Till mitt försvar skyller jag på att jag inte visste riktigt vart jag skulle och kollade för fullt på skyltarna. Därav det stora misstaget. Helt sjukt. Maria skrattade så hon höll på att svimma tror jag. Och det var nog ganska roligt, för det hände ju inget men det kunde ju ha gått illa. Jag blev mest rädd för mig själv.
När jag kom hem och skulle ta fram mina nycklar kände jag i väskan efter dem och fick tag i en nyckelknippa. Var det min? Nej då, Sanna hade som vanligt lagt sina nycklar min väska under träningen, precis som hon brukar, men hon glömde ta dem efteråt! Provade att ringa, men jag förstod ju att hon inte hade mobilen med sig. Vad gör man? Hon lär ju komma och hämta dem eftersom hon inte kan komma in annars. Men vilken väg skulle hon gå? Som tur var mötte jag henne nere vid porten, hon stod och väntade på att kunna komma in.
Det känns som en helt störd dag. Hur kan allt ovanligt och konstigt hända på en gång? Nej, jag vill ha en normal dag imorrn. Och vara lite piggare och på bättre humör.
/ LisaLinnéa
Jag blev enormt depp på eftermiddan. Jag blev påmind om hur
När vi kom till Friskis gjorde Maria det roligaste. Hon halkade på ett bananskal!! Det händer ju bara på film. Det var så jäkla snyggt. Hon ramlade inte, men som hon sa så hade det hela bara blivit ännu roligare då, så det var nästan synd. Jag skrattade så enormt mycket! Det var åtminstone något som var roligt under min deppeftermiddag.
Sedan var det min tur igen att göra något helt galet. Jag förstår inte hur fan jag lyckades. Maria orkade inte köra så hon bad mig göra det. Jag borde uppenbarligen inte ha setat bakom ratten idag. Jag körde mot rött!! Det var enormt, extremt, jätterött! Helt stört. Jag såg inte ens att det var trafikljus där. Och jag körde dessutom för fort. Tur att inte någon polis var i närheten. Till mitt försvar skyller jag på att jag inte visste riktigt vart jag skulle och kollade för fullt på skyltarna. Därav det stora misstaget. Helt sjukt. Maria skrattade så hon höll på att svimma tror jag. Och det var nog ganska roligt, för det hände ju inget men det kunde ju ha gått illa. Jag blev mest rädd för mig själv.
När jag kom hem och skulle ta fram mina nycklar kände jag i väskan efter dem och fick tag i en nyckelknippa. Var det min? Nej då, Sanna hade som vanligt lagt sina nycklar min väska under träningen, precis som hon brukar, men hon glömde ta dem efteråt! Provade att ringa, men jag förstod ju att hon inte hade mobilen med sig. Vad gör man? Hon lär ju komma och hämta dem eftersom hon inte kan komma in annars. Men vilken väg skulle hon gå? Som tur var mötte jag henne nere vid porten, hon stod och väntade på att kunna komma in.
Det känns som en helt störd dag. Hur kan allt ovanligt och konstigt hända på en gång? Nej, jag vill ha en normal dag imorrn. Och vara lite piggare och på bättre humör.
/ LisaLinnéa
Kommentarer
Trackback
