LisaLinnéa

Idag insåg jag att jag mår jävligt dåligt. Det är nog värsta dan idag, och jag hoppas att det inte blir värre, men idag är jag riktigt nere. Det värsta av allt är att inte veta varför man mår dåligt. Jag går runt och är jättedepp utan att känna att det finns någon anledning, hur hemskt är inte det? Det i sin tur gör att det blir värre, bara för att jag blir arg på mig själv. Jag tycker synd om alla i min närhet, för jag är sjukt negativ och gnällig. Jag orkar ingenting och börjar tycka synd om mig själv och så blir det ännu värre.  Nej, jag måste fan skärpa till mig nu. Ingenting blir bättre av att gå runt och må skit. Jag måste sluta vara sur på allt och alla, åtminstone på de som inte förtjänar det. Kanske framför allt ska försöka tycka att jag har det bra igen. För det har jag egentligen, i alla fall om man kan koppla bort en del stressmoment.

Men idag är det nånting som är fel med mig, känns helt hopplöst att försöka göra nånting åt, för det verkar var nåt som jag inte kan styra över. Så idag skiter jag i allt, men imorrn ska jag göra nånting åt det här. Det finns som sagt inget som blir bättre av det.

Jag ska tänka på min (ibland) väldigt kloka bror. Han sa en gång när allt var åt helvete att: "Nu kan det inte bli värre, när man är på botten kan man bara komma uppåt." Tack bror, det har hjälpt mig förr, och förhoppningsvis kan det göra det igen.

/ LisaLinnéa