Mys med far
Jag fick jättegod mat igår. Potatisgratäng och fläskfilégryta. Lyxigt värre.
När jag kom hem igår kväll och skulle gå och lägga mig så fanns det inga lakan i min säng. Dessutom låg min keyboard på sängen. Jag började svära och skälla på bror. Men jag gick och skulle leta på rena lakan. Låg de där de brukar? Nej då. Jag svor lite till och min kära bror upplyste mig om var de ligger numera. Utöver detta så lyckades jag slå i tårna. Jag var alltså lagom arg när jag la mig. Men jag somnade ganska fort och sov så gott till 7. Somnade om en timme tills bror gick upp och halv nio gick jag också upp. Utvilad och pigg. Härligt!
Nästan synd att jag inte var hemma så jag kunde ha åkt på ett träningspass. Men jag och pappa åkte ner på stan en sväng och jag lånade lite nya böcker på biblioteket, köpte nya springskor (efter typ ett år av prat om det) och ett par träningslinnen. Dessutom blev det en fika på Frosth. Årets första (och kanske enda) konditorisemla och det är dessutom de godaste som finns! Det var en mysig förmiddag och det känns värt att ha åkt hit. I eftermiddag är det handboll, jag hoppas det blir kul, som jag har längtat efter det. Hoppas träffa lite trevligt folk också.
/ LisaLinnéa
Jag vet inte om jag ska bli arg, ledsen eller irriterad. Jag orkar inte lägga energi på nåt utav det, så jag skiter i det helt och hållet. Det kan inte bara vara mitt ansvar att hålla ihop nåt. Är inte han lika intresserad av vänskapen som jag så får det väl vara då. Jag blir glad för det som finns och det ska inte förstöra nåt av allt det bra som jag har. Jag har mått tillräckligt dåligt av det, tillräckligt många gånger och tillräckligt länge. Jag vet att det inte är värt det längre. Platsen i mitt hjärta finns alltid kvar, men jag tänker inte jobba för att han ska ta vara på den. Nåt eget intresse måste det finnas, annars är han inte värd det.
När jag kom hem igår kväll och skulle gå och lägga mig så fanns det inga lakan i min säng. Dessutom låg min keyboard på sängen. Jag började svära och skälla på bror. Men jag gick och skulle leta på rena lakan. Låg de där de brukar? Nej då. Jag svor lite till och min kära bror upplyste mig om var de ligger numera. Utöver detta så lyckades jag slå i tårna. Jag var alltså lagom arg när jag la mig. Men jag somnade ganska fort och sov så gott till 7. Somnade om en timme tills bror gick upp och halv nio gick jag också upp. Utvilad och pigg. Härligt!
Nästan synd att jag inte var hemma så jag kunde ha åkt på ett träningspass. Men jag och pappa åkte ner på stan en sväng och jag lånade lite nya böcker på biblioteket, köpte nya springskor (efter typ ett år av prat om det) och ett par träningslinnen. Dessutom blev det en fika på Frosth. Årets första (och kanske enda) konditorisemla och det är dessutom de godaste som finns! Det var en mysig förmiddag och det känns värt att ha åkt hit. I eftermiddag är det handboll, jag hoppas det blir kul, som jag har längtat efter det. Hoppas träffa lite trevligt folk också.
/ LisaLinnéa
Jag vet inte om jag ska bli arg, ledsen eller irriterad. Jag orkar inte lägga energi på nåt utav det, så jag skiter i det helt och hållet. Det kan inte bara vara mitt ansvar att hålla ihop nåt. Är inte han lika intresserad av vänskapen som jag så får det väl vara då. Jag blir glad för det som finns och det ska inte förstöra nåt av allt det bra som jag har. Jag har mått tillräckligt dåligt av det, tillräckligt många gånger och tillräckligt länge. Jag vet att det inte är värt det längre. Platsen i mitt hjärta finns alltid kvar, men jag tänker inte jobba för att han ska ta vara på den. Nåt eget intresse måste det finnas, annars är han inte värd det.
Kommentarer
Trackback
