Mormors flicka
Jag är så jävla stolt över mig själv. Har varit och tränat som de flesta lördagsförmiddagar, men när jag gick dit kom jag på att jag kanske skulle ge mig ut på äventyr idag igen efter passet. Kanske ska prova att gå hem, eller i alla fall hitta vägen. Om inte benen är alltför trötta så kan ju det vara lite roligt. Naturligtvis var jag trött, men med humöret på topp så tänkte jag att jag provar. Man behöver ju inte gå hela vägen, jag kan ju ta bussen sista biten. Så det vara bara att börja vandra. Skyltarna satt på rätt ställe och det var inte svårt att hitta, men jag fick beslutsångest när jag kom dit som jag vet att jag hittar ifrån. Var mitt emellan två busshållplatser när bussen kom så det var bara att vackert fortsätta att gå, efter en paus på Statoil för att köpa en banan och en flaska vatten. Jag kom hela vägen hem och det känns så skönt, nu behöver jag inte röra mer på mig idag, och jag har kompenserat de senaste dagarnas lathet något i alla fall. Duktigt Lisa.
Igår när jag var ute och gick och såg alla vitsippor blev jag väldigt sugen på att plocka blommor, men det blev aldrig av. Så därför var jag tvungen att stanna till idag. Jag känner mig verkligen som ett litet barn, och jag skämdes nästan lite när det kom folk och cyklade förbi, men lite barn kan man väl få vara? Det blev inte så många, och jag äger ingen vas men det står ett litet knippe vitsippor i ett glas här nu i alla fall. Jag är uppvuxen i skogen, det är därför jag är sån här. Och de är ju faktiskt lite fina. Mormor skulle nog nästan bli stolt över mig.
Nu behöver min kropp ny energi. Så: Mat nästa!
/ LisaLinnéa
