Sommaren är här
Gårdagen var en katastrofdag. I alla fall en del av den. Jag trodde jag skulle bryta ihop, och var när att ringa nån för att bara prata, något som aldrig händer. Men eftersom jag visste att den första jag tänkte på, som nog skulle förstå bäst, inte hade tid så gjorde jag inte det. Men fan vad jag hatar det här. Att säga mest vad man borde och inte allt man tänker. Att veta att vad man än säger tar man parit utan att man vill ta parti. Hur kan vuxna människor göra på det här sättet? Jag orkar inte med det. Lite så har det varit idag också, fast det har inte varit så högljudt. Eller egentligen är det nog inte alls samma sak, man alla katastrofer i den här familjen hänger ju ihop. Och för tillfället känns allt katastrof. Det är skitjobbigt, och jag får anstränga mig för att inte börja gråta för man vet aldrig när nån kommer och ser en, och förklara det är omöjligt. Jag skulle inte ens vilja försöka.
För att komma till lite positivare saker så var släktträffen en positiv överraskning. Den var helt okej och jag kände igen de flesta. Även om jag inte tycker bäst om alla så hade de som jag tyckt lite mindre bra om växt upp och mognat väldigt mycket och jag blev inte ens irriterad. Skönt. Det underbara vädret gjorde ju sitt till, även om man var tvungen att hålla sig i skuggan för att inte smälta bort.
Idag har jag lekt med grannungen och varit ute hela dan. Detta har orskat en massa soleksem, värre än nånsin, och jag fick precis syn på att ena axeln är bra så röd också. Hur kan det bara bli på ena axeln när jag varit ute och rört på mig? Jag försöker jobba på att jämna ut linjerna lite i alla fall, men jag ska nog hålla mig i skuggan en liten stund nu. Jag skulle egentligen vilja gå ner på stan och köpa glass och sitta och prata med nån nu, men sällskap verkar det vara ont om här. Men nu verkar de ha hittat på sina mobiler i alla fall, ska jag bara hoppas att nån har tid att träffa mig också. Verkar tyvärr värre med den saken... Jaja, verkar som att Tessan har tid lite senare i alla fall. Frågan är ju då vad jag ska hitta på nu här i min ensamhet? Plugga? Tveksamt...
För att komma till lite positivare saker så var släktträffen en positiv överraskning. Den var helt okej och jag kände igen de flesta. Även om jag inte tycker bäst om alla så hade de som jag tyckt lite mindre bra om växt upp och mognat väldigt mycket och jag blev inte ens irriterad. Skönt. Det underbara vädret gjorde ju sitt till, även om man var tvungen att hålla sig i skuggan för att inte smälta bort.
Idag har jag lekt med grannungen och varit ute hela dan. Detta har orskat en massa soleksem, värre än nånsin, och jag fick precis syn på att ena axeln är bra så röd också. Hur kan det bara bli på ena axeln när jag varit ute och rört på mig? Jag försöker jobba på att jämna ut linjerna lite i alla fall, men jag ska nog hålla mig i skuggan en liten stund nu. Jag skulle egentligen vilja gå ner på stan och köpa glass och sitta och prata med nån nu, men sällskap verkar det vara ont om här. Men nu verkar de ha hittat på sina mobiler i alla fall, ska jag bara hoppas att nån har tid att träffa mig också. Verkar tyvärr värre med den saken... Jaja, verkar som att Tessan har tid lite senare i alla fall. Frågan är ju då vad jag ska hitta på nu här i min ensamhet? Plugga? Tveksamt...
Kommentarer
Trackback