God morgon

Jag sitter i sängen eftersom jag har gett upp försöken att somna om, men inte orkar gå upp. Mamma har slagit på en tvättmaskin som låter som gör det omöjligt för mig att somna om, men det borde också innebära att hon har hängt det jag tvättade igår, så jag kanske ska tacka.

Igår blev en väldigt skön dag måste jag säga. Jag gjorde det jag blev ombedd att göra av mormor och mamma. Jag gick ett varv på stan, vilket inte tar så lång tid, och inte hitta jag nåt roligt heller. Åkte ut till Prästtorpet och hittade ett par skor för 80 kronor som jag tyckte vara värda de pengarna, så jag fick shoppa lite också. Jag köpte i och för sig ett nagellack på stan också. Jag provade det på min bror för att se om det kan funka till min klänning, men det var nog för ljust. Det var lite synd, men det får användas nån annan gång.

Hos mormor fick vi som vanligt god mat, och sedan bestämde mormor att det var vila på maten så vi la oss i solen och hade det bra skönt. Det innebär också att jag är lite mer röd nu än innan också. Som vanligt. Jag hjälpte mormor att rensa ogräs på grusgången. Det känns bra att kunna hjälpa till, för jag vet att hon har ont överallt, även om hon inte säger det, och hon blir så glad när vi kommer hjälper till med allt möjligt. Det gör mig glad eftersom det är så uppskattat. Hon tyckte att vi skulle åka och plocka liljekonvaljer till mamma också, så vi åkte iväg och plockade stora buketter. Mammas kommer få stå ute, eftersom varken hon eller jag kan andas med dem i närheten, men det är hennes favoritblommor, så hon blev glad. Jag gjorde folk glada igår verkar det som, det kanske är därför dan kändes så bra.

Fick som vanligt när jag är här köra på min kära bror så fort han ska nånstans. Men vid 11 igårkväll ville jag gå och lägga mig och skickade ett sms om att han skulle få gå hem, för jag orkade inte hämta honom. Ändå ringer han och dampar loss halv två för att han påstår att det är kallt ute. Vad har man kläder till undrar jag? Det värsta är ju att jag är så himla snäll och han lyckas till slut övertala mig. Men jag skällde lite först om att han inte ens är tacksam för att jag kommer. Orkade inte sätta på mig kläder utan tog en tröja från Filips rum över pjamasen och sen åkte jag. Jag hoppas han tar sitt körkort snart, han kommer få köra mig så fort jag ska nånstans kan jag säga. Tyvärr är det ju inte ofta som jag ska nånstans, och jag har inte så mycket emot att gå, men han ska utnyttjas!

Nu ska jag äta lite frukost och börja ladda inför släktträffen i eftermiddag. Jag ska fortsätta försöka intala mig om att det blir trevligt. Man kan ju alltid hoppas.

/ LisaLinnéa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0