LisaLinnéa

Hur lyckas jag alltid hamna nån annanstans än där jag tänker mig när jag skriver? Jag förstår inte.

Imorse, precis när vi skulle börja lektionen ringde det från nåt nummer som jag inte kände igen. Jag svarade (jag svarar alltid om jag hör och har möjlighet, jag är för nyfiken för att låta bli) och det var nån nisse från de som har hand om huset jag bor i (fastighetsskötare?). Jag har ju felanmält att min lampa i badrummet är trasig två gånger och han ringde nu för att tala om att de inte fixar det, om jag inte vill betala förstås. Det vill jag ju inte. Men kunde de inte ha talat om det lite tidigare? Jaja, nu visste jag ju det i alla fall.

När jag kom hem från skolan såg jag att min dörr stog på glänt. Det första jag gjorde var att kolla så att jag var på på rätt våning. Jo det stod 3 på dörren till trapphuset. Jag kände hur paniken växte inom mig. "Jag låste dörren i morse. Visst låste jag dörren i morse? Jag vet att jag låste dörre i morse! Jag är säker!" Tankarna bara snurra, och jag antar att jag var ganska försiktig när jag öppnade och tittade in. Jag ser hur det blinkar i badrummet (jag släcker alltid när jag går ut) och tittar in och ser en gubbe stå där och titta på lysröret. Antar att han konstaterade att det var trasigt. Jag var så chockad och talade om att de sagt att jag inte skulle få hjälp att byta ut det. "Nej men jag var ändå här, och lite flexibel måste man ju vara". Jag hoppas att han förstod hur tacksam jag var. Kunde nog inte ha sagt det fler gånger, men jag ville verkligen visa min uppskattning. Det gjorde mig på bra humör. Äntligen har jag ordentligt lyse!

/ LisaLinnéa