Vaccin mot svininfluensa
Igår kom jag inte hem förrän kvart i fem, och åkte och tränade klockan fem. Bara hem och byta om alltså. Kvällen efter träning spenderades med datorn i knät för att skriva loggbok och med telefonen vid örat för att få mamma att säga att jag inte alls behöver ta nån spruta. Jag kunde inte bestämma mig för hur jag skulle göra. De fick ta på praktiken idag och jag tänkte att om jag ska ta sprutan så kan jag ju lika gärna göra det där för sen lär jag ju inte ta mig iväg. Om jag nu skulle få ta den på skolan. Men jag ville egentligen inte. Samtidigt kändes det nånstans som att jag borde. Därför ringde jag mamma. Men jag vet inte varför jag ringde, för hon tyckte jag skulle ta den. Mitt första argument var att jag inte ens visste om jag fick ta den där. Och sedan fortsatte jag bara att tala om varför det inte är nån idé att jag tar den där spruten. Jag hade i princip bestämt mig alltså, men jag insåg nog inte det innan. Till slut sa mamma att jag kan ju göra det så enkelt som att jag tar den om jag får och får jag inte så struntar jag i det helt. Inte ens det gick jag med på. Nej jag ville verkligen inte ta den där sprutan. Nu sitter jag här med fruktansvärt ont i armen och vaccinet insprutat. Hur det gick till vet jag inte, men nu behöver jag inte fundera i alla fall. Men jag är sjukt nervös för biverkningarna. Jag hoppas jag klarar mig lindrigt, men det blir nog en natt på soffan för säkerhets skull. Vet inte ens om jag klarar av att klättra upp för stegen ikväll. Jag kan i alla fall skylla på vaccinet att jag inte kommer göra nånting ikväll. Kan inte göra så mycket.
/ LisaLinnéa
