LisaLinnéa

Ja, ett tecken på att det är jul snart är att det skickas enormt mycket klump. Eller stora, otympliga brev kanske man ska säga för att ickebrevbärare ska förstå.

Herregud vilka dagar den här veckan har bestått av. De två senaste dagarna har jag kommit hem fullkomligt slutkörd. Jag har inte orkat gjort nånting, min kropp har skrikit åt mig att lägga mig ner och mina ögonlock har knappt hållit sig öppna. I onsdags gick jag från jobb till jobb och kom hem vid sex. I torsdags sa jag att jag inte kunde jobba för att jag skulle plugga. När jag skulle gå från universitetet klockan fem ringde de ändå och hade kris. Hem och byta skor och kläder och springa iväg igen. Hem halv åtta. Och då lämnade jag först universitetet för att jag var så trött att jag inte orkade plugga klart. Sjukt sliten. Igår jobb mellan åtta och sex. Och försök se vad det står på en brevlåda när den är täckt med snö och det är kolsvart. Det var roligt att få gå till jobbet i stället för skolan, men det var sjutton inte kul att  jobba när det blev mörkt. Så jag vet vad jag har att vänta mig nästa vecka. Men det är faktiskt roligt att jobba så länge det är ljust, då är det lite mysigt att åka runt i vinterlanskapet i skogarna runt Väse. Fast det behöver ju inte vara så förbannat halt och oplogat överallt.

Nu ska jag tända ljus och äta en mysig frukost. Klarar nog inte av att vänta tills julkalendern börjar. Efter julkallendern ska jag ta och göra klart skolarbetet så är det jullov på riktigt sen. Och vila upp mig inför kommande arbetsvecka.

/ LisaLinnéa