En bomb av negativitet
Jag har verkligen inte lust med nånting. Kanske är det för att det känns som att det bara hänger en massa måsten över mig. Den här förbannade uppsatsen vill jag inte ens tänka på. Jag kan inte plugga! Det bara går inte. En minut och sen vet jag inte vart jag ska ta vägen. Kommer ingenstans. Kan inte sitta still. Försöker hitta annat att göra, men gör inte det heller. Vad gör jag egentligen? Inte ett dugg. Varför ska det vara så förbannat svårt. Varför kan jag inte ha lite självdisciplin? Varför kan jag inte ha lite motivation? Jag får snart panik. Det är ju inte så att jag tar hand om mitt hem heller. Städar inte, tar inte rätt på den rena tvätten som stått på golvet i evigheter, diskar inte. Nej det känns bara som att jag ligger nånstans på botten och inte orkar resa mig upp. För att göra mina dagar ännu roligare varnar datorn mig för att den kanske eventuellt lägger av när som helst. Det vore ju toppen av allt. Det blir inte bättre av att oroa sig för det. Och det blir inte mer gjort när man måste kolla upp allt för att försöka förhindra att datorn går sönder. Eller ja, hårddisken, men utan en hårddisk är ju en dator ganska meningslös. Jag önskar att jag kunde få ett sånt där ryck och allt bara flöt på och att allt blev klart utan större ansträngning. För nu krävs det enorm ansträngning för att göra nånting alls.
Imorrn ska jag till Kil och äntligen bli av med katastrofen till hår jag har. Jag har funderingar på att klippa av ett par decimeter, men jag vågar nog inte, och jag kommer med största sannolikhet ångra mig om jag gör det. Så jag fortsätter att vara gamla förutsägbara Lisa som är livrädd för förändringar.
/ LisaLinnéa
