Praktik
Nu är det praktik igen, och min tanke är att jag ska orka plugga så mycket som möjligt inför uppsatsskrivningen samtidigt, så det blir inte mycket tid kvar. Igår var jag faktiskt ganska duktig och läste en del på kvällen. Idag inte riktigt lika duktig, men jag har hela eftermiddan försökt leta inspiration till torsdagens musiklektion. Det går inte att komma på nåt. Helt tomt, så det känns som att all tid jag har lagt ner på att leta är kastad i sjön. Suck. Nästa bok jag ska läsa är på engelska och jag är inte jättesugen på att läsa akademisk engelska, så jag skjuter upp det till någon annan dag. Nu kom jag precis på att jag totalt glömt att skriva loggbok idag, fan också, bäst att göra det innan jag glömmer det.
Igår tog många av barna sin andra vaccinationsspruta mot svinis. Många hade ont, var trötta och allmänt hängiga nästan hela dan. Kanske mest psykiskt, men de är ju barn så det är bara att försöka få dem att tänka på annat. Nån frågade mig varför inte jag tagit spruta den dagen och jag berättade att jag redan tagit den och att vuxna bara behöver ta en spruta (tack och lov!). Utifrån detta kom denna konversation:
- Är du vuxen?
- Ja, det är jag.
Ett annat barn:
- Nej, hon är bara halvvuxen!
- Är jag bara halvvuxen?
- Ja, för när man går i skolan kan man inte vara helt vuxen! (precis som att det var det mest självklara i världen)
Vi fortsatte prata om huruvida jag är vuxen och jag försökte argumenter för att jag faktiskt är vuxen, eller i alla fall skulle kunna vara. De frågade om jag har någon man. Har man ingen man är man nog inte heller vuxen verkar det som. Och att jag inte har barn är också ett minus. Att jag bor ensam är fruktansvärt konstigt. Halvvuxna människor har nog inget som räknas överhuvudtaget ur barnperspektiv. Jag älskar barn.
/ LisaLinnéa
Igår tog många av barna sin andra vaccinationsspruta mot svinis. Många hade ont, var trötta och allmänt hängiga nästan hela dan. Kanske mest psykiskt, men de är ju barn så det är bara att försöka få dem att tänka på annat. Nån frågade mig varför inte jag tagit spruta den dagen och jag berättade att jag redan tagit den och att vuxna bara behöver ta en spruta (tack och lov!). Utifrån detta kom denna konversation:
- Är du vuxen?
- Ja, det är jag.
Ett annat barn:
- Nej, hon är bara halvvuxen!
- Är jag bara halvvuxen?
- Ja, för när man går i skolan kan man inte vara helt vuxen! (precis som att det var det mest självklara i världen)
Vi fortsatte prata om huruvida jag är vuxen och jag försökte argumenter för att jag faktiskt är vuxen, eller i alla fall skulle kunna vara. De frågade om jag har någon man. Har man ingen man är man nog inte heller vuxen verkar det som. Och att jag inte har barn är också ett minus. Att jag bor ensam är fruktansvärt konstigt. Halvvuxna människor har nog inget som räknas överhuvudtaget ur barnperspektiv. Jag älskar barn.
/ LisaLinnéa
Kommentarer
Trackback
