Vad hände?

Jag har känt mig nere hela eftermiddan. Jag är väldigt besviken. Och arg. Och kanske förvånad? Eller? Jag vet inte riktigt vad jag är. Oförstående kanske. Jag orkar i alla fall inte med det mer, så nu skiter jag i allt det. Lägger över ansvaret helt. Jag försöker i alla fall. Jag trodde inte det här. Jag ville inte det här. Att få höra att jag har rätt att vara besviken och att jag har min vän på min sida var nog just vad jag behövde, fast jag inte insåg att det var viktigt. Tack.

/ LisaLinnéa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0