LisaLinnéa

Efter en hel eftermiddag med underbart väder så fick jag till slut, när solen började gå ner för mig att jag ville ut en stund i alla fall. Det är såna infall som mina vänner inte riktigt tycker om, när jag vill ge mig ut ensam på kvällen. Klockan var bara nio och det är ju inte direkt mörkt då, men jag kan tänka mig att det inte hade haft någon större betydelse i deras ögon. Jag tänkte att det ger en lite tryggare känsla om jag cyklar, så jag tog min fantastiska cykel och rullade ner för backarna. Jag tänkte att jag skulle låta bli att svänga av på vägar som jag inte vet vart de leder, men det funkade sådär. Jag såg en väg som jag tyckte verkade intressant att undersöka så jag svängde ju av. Som vanligt. Men det var bara en kort stund som jag inte visste vart jag var påväg. Jag insåg i morse att det är lite skrämmande med alla misshandels- och rånfall som tidningarna skriver om i stan så jag var lite smånojjig själv också. Påväg hem satte jag mig satte jag mig vid sjön och läste lite. Lite kallt och lite mygg, men väldigt mysigt måste jag säga. Där kunde jag ha setat länge om det inte vore för att jag insåg att jag skulle ta mig hem också. Helst innan det blir för kallt och börjar mörkna. Det kändes som att jag var borta väldigt länge, men det var bara en timme. En skön timme. Jag njöt nog mer av den än vad jag hade gjort om jag tvingat mig ut på eftermiddan. Att göra vad man känner för gör dagen riktigt bra. Om jag kunde känna för att tvätta sisådär fyra maskiner imorrn vore det bra. Jag kanske kan ockupera hela tvättstugan så vore det snabbt gjort. Om jag känner för det vill säga.

/ LisaLinnéa