LisaLinnéa

Idag är en sån där dag när man bara älskar barn. Alla har inte visat sin änglalika sida, men jag fick två härliga komplimanger som väger upp för allt annat. I matsalen kom en tjej från förskoleklassen fram till mig och sa att jag var fin i håret idag. Bara sådär. Hon gick verkligen fram bara för att säga det. Man blir så glad! Speciellt när man inte tycker det själv, det värmer. På eftermiddan så gick jag in till fritids för att hämta nånting och så satt en av mina elever på golvet och lekte. När han såg mig så sa han att "Lisa, jag tycker att du är en bra fröken redan. Jag tycker att du ska jobba här jämt." Sötaste. Och just han är inte alltid den jag tycker är sötast kan jag säga, men det känns bra att han säger så fast jag har tjatat en hel del på honom. Det känns som att man fått fram att man tycker om dem fast man inte alltid tycker om vad de gör när de kan säga så. Det är sånt här man vill komma ihåg och det är sånt här som gör läraryrket så fantastiskt roligt. Barn.

/ LisaLinnéa