LisaLinnéa

Nej, jag gör inte det jag ska. Inte alls. Somnade visst en stund också. Och nu åskar det. Mycket. Nära. Jag gillar det inte alls. Inte här. Inte ensam. Det kunde få spöregna också, då hade det känts bättre. Varför vet jag inte. Jag kan tycka det är mysigt med åska, om man sitter  på ett tryggt ställe med trygga personer. Jag tänker på när jag var liten och vi satt ute på altanen när det åskade och spöregnade. Man hörde knappt vad man sa till varandra för att regnet dånade mot taket men blixtarna sken upp himlen på ett vackert sätt över gärdena. Då var det mysigt. Nu känns det inte mysigt på nåt sätt, bara jobbigt, läskigt och ensamt.

/ LisaLinnéa