Underbara måndag
Helgen har försvunnit och den var alldeles för kort. Alldeles, alldeles för kort. Jag insåg hur bortskämda vi är med att vara lediga på fredagar. Att vara tvungen att gå till skolan på en fredag är ovant. Att sitta kvar och plugga hela eftermiddagen är än mer ovant. En ledig dag försvann kändes det som. Mammas besök var också alldeles alldeles för kort. Vi vill alltid så mycket och så blir det stressigt på slutet. Men lite shopping har hunnits med, lite omorganisering i mitt hem, lite mini-hemma-spa, lite god mat, lång promenad och massa mys. Så bra avkoppling och bortkoppling. Detta toppades med söndagsmysumgänge med vännerna på Nöjes. Bowling och middag. Blir det bättre? Det var precis vad jag behövde.
Idag kom verkligheten tillbaka och med den tentaångesten. Jag har hunnit med att bryta ihop och börja gråta i skolan och komma igen igen. Nu känns det okej men jag var så sjukt trött och kände bara att jag inte kunde nånting och fick panik och började gråta. Ett sånt där tillfälle när det känns lite jobbigt att alla mina känslor uttrycks i tårar. Mina kära studiekamrater känner mig ju trots allt inte så bra att de vet att jag kan börja gråta för vad som helst. Men snälla som de är kämpade de för att få mig på bättre tankar och erbjöd mig att få kopiera deras anteckningar. Så söta. Men jag ska nog se till att få ihop egna anteckningar. Om än med deras hjälp. Det här klarar man inte ensam. Det känns så fruktansvärt stort och lite småflummigt, men har jag fått in hälften tills på torsdag så behöver jag åtminstone inte komplettera allt. Det kommer nog gå bra. Två heldagars pluggtid till har vi. Bara att kämpa. Om jag inte vore så trött skulle jag läsa lite nu, men jag skulle ändå bara somna. Jag såg en film när jag kom hem för att vila och koppla bort allt en stund, vilket förvisso var skönt, men inte blev jag piggare inte. Jag ska se om jag kan få lite annat gjort i stället.
/ LisaLinnéa
