LisaLinnéa

Att komma hem och inte behöva gå tillbaka till jobbet känns lyxigt, ändå hinner jag inte göra nånting på eftermiddagarna känns det som. Eller jo, jag hinner återhämta mig lite. Men jag har haft ont i handen nån vecka och den vill inte riktigt återhämta sig och bli bra. I morse var jag beredd på att ta bort handen för att det gjorde så sjukt ont. Tack och lov är det bättre nu och jag hoppas att det går åt rätt håll. Skulle gissa på att det är de förbannade telefonkatalogernas fel. Att dela ut tjocka telefonkataloger känns inte bara meningslöst eftersom i princip ingen använder dem, de är sjukt tunga också. Men nu är jag klar med min andel och imorrn borde jag ha en lugn dag på jobbet framför mig. Om man bortser från att jag jobbar dubbelt och ska lära upp nån ny kille på kvällsturen. Det där med att lära upp folk är väl inte min favoritsysselsättning. Att sitta i en bil i två timmar med någon som man inte känner och som man inte har en aning om hur man ska bemöta är inte min grej. Att inte ge ett stressat intryck när jag jobbar kväll är nog inte heller min grej. Jag säger att man har gott om tid, vilket är helt sant, men jag skulle gissa att hela mitt kroppsspråk skriker att jag är stressad. Jag är inte stressad egentligen, men får man gå hem när man slutar vill man sluta så tidigt som möjligt. Därför är jag effektiv. Vilket gör att jag verkar stressad. Ska försöka göra ett lugnare intryck den här gången än jag gjorde sist jag skulle öva upp nån. Jag hoppas också att det är en social människa jag ska jobba med så att jag slipper tycka att det är sådär helvetes jobbigt.

För övrigt kommer mamma och hälsar på i helgen. Vi vill alltid så mycket när hon är här så vi får se hur mycket vi hinner trycka in på en helg. Tanken var att hon skulle komma under nästa vecka, men eftersom jag tvingas jobba dubbelt mer eller mindre hela veckan så kändes det ganska meningslöst. Att vara på besök hos någon som enbart äter jobbar och sover är kanske inte jättetrevligt. Men vi ska ha en himla trevlig helg i alla fall. Mamma säger att vi ska ut och springa, vilket antagligen gör stämningen mindre trevlig, men vi ska försöka hålla sams även om vi springer tillsammans. Men det blir en utmaning. Antagligen blir vi lika sura på varandra som vi var mest jämt under min jävligaste tonårsperiod.

/ LisaLinnéa