Vad jag behövde var min saknade vän

Tur att man har de få vännerna man har, för bra är de allt. På mycket bättre humör nu. Trots storförlust i minigolf. Det enda det pratades om var väl min sjuka lördag, som känns mer och mer komisk, men lite jobbigt kändes det allt ibland. Fast inte så farligt. Mest sjukt och komiskt. Mycket skratt blev det iaf, eller mest fnitter kanske. Nån som ser lätt på det och som får mig att skratta åt det är vad jag behöver, och det har jag. Tack vännen!

Eftersom mor krånglar vet jag fortfarande inte om jag kommer iväg till K i helgen. Suck.

/ LisaLinnéa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0