LisaLinnéa

Jag hade en fantastisk kväll på dansgolvet igår. Jag var rädd att jag skulle bli besviken när jag var så laddad, men nej. Jag är inte besviken. Hade gärna delat kvällen med fina vänner, men den gjorde sig rättvis utan vänners sällskap också. Kände mig lycklig i hela kroppen när jag kom hem, även efter att jag sett hur jävlig jag såg ut när jag såg mig i spegeln. Dans kan vara det bästa. Med bra karlar. Såna där som försöker bryta ryggen av en kan få hålla sig undan, men gubben var nog nöjd med dansen så jag får väl bjuda på det.

/ LisaLinnéa

Eftersom jag närapå har jobbat ihjäl mig med alldeles för långa arbetspass så har jag inte skrivit. Knappt haft datorn igång. På måndag börjar sista terminen av min lärarutbildning och förhoppningsvis kommer också mitt sociala liv tillbaka. Jag börjar ikväll med att gå på dans. En arbetskamrat skulle dit och jag tänkte att jag kunde ta chansen att komma iväg jag också. Jag har lite småångest för att jag sagt att jag ska med, men jag är också laddad som sjutton. Jag hoppas att min hand klarar av att bugga, att det finns nån som förbarmar sig över mig och bjuder upp och att det går hyffsat bra att dansa. Jag måste sänka mina krav på mig själv och inte tänka så mycket så ska det nog gå okej. Det var ju längesen jag dansade så det är okej att vara lite ringrostig. Jag har sminkat mig och satt upp håret för att inte behöva stressa, men tanken är att jag ska hinna med mitt hem i nån timme innan jag ska iväg. Det har förfallit i några veckor, men jag har en känsla av att det inte kommer se så mycket bättre ut när jag går ut genom dörren för att gå ut och vänta på skjutsen. Men jag slår på dansmusiken, tar några steg och kanske får jag med mig lite grejer som ligger och skräpar i farten.

7 LisaLinnéa

Att komma hem och inte behöva gå tillbaka till jobbet känns lyxigt, ändå hinner jag inte göra nånting på eftermiddagarna känns det som. Eller jo, jag hinner återhämta mig lite. Men jag har haft ont i handen nån vecka och den vill inte riktigt återhämta sig och bli bra. I morse var jag beredd på att ta bort handen för att det gjorde så sjukt ont. Tack och lov är det bättre nu och jag hoppas att det går åt rätt håll. Skulle gissa på att det är de förbannade telefonkatalogernas fel. Att dela ut tjocka telefonkataloger känns inte bara meningslöst eftersom i princip ingen använder dem, de är sjukt tunga också. Men nu är jag klar med min andel och imorrn borde jag ha en lugn dag på jobbet framför mig. Om man bortser från att jag jobbar dubbelt och ska lära upp nån ny kille på kvällsturen. Det där med att lära upp folk är väl inte min favoritsysselsättning. Att sitta i en bil i två timmar med någon som man inte känner och som man inte har en aning om hur man ska bemöta är inte min grej. Att inte ge ett stressat intryck när jag jobbar kväll är nog inte heller min grej. Jag säger att man har gott om tid, vilket är helt sant, men jag skulle gissa att hela mitt kroppsspråk skriker att jag är stressad. Jag är inte stressad egentligen, men får man gå hem när man slutar vill man sluta så tidigt som möjligt. Därför är jag effektiv. Vilket gör att jag verkar stressad. Ska försöka göra ett lugnare intryck den här gången än jag gjorde sist jag skulle öva upp nån. Jag hoppas också att det är en social människa jag ska jobba med så att jag slipper tycka att det är sådär helvetes jobbigt.

För övrigt kommer mamma och hälsar på i helgen. Vi vill alltid så mycket när hon är här så vi får se hur mycket vi hinner trycka in på en helg. Tanken var att hon skulle komma under nästa vecka, men eftersom jag tvingas jobba dubbelt mer eller mindre hela veckan så kändes det ganska meningslöst. Att vara på besök hos någon som enbart äter jobbar och sover är kanske inte jättetrevligt. Men vi ska ha en himla trevlig helg i alla fall. Mamma säger att vi ska ut och springa, vilket antagligen gör stämningen mindre trevlig, men vi ska försöka hålla sams även om vi springer tillsammans. Men det blir en utmaning. Antagligen blir vi lika sura på varandra som vi var mest jämt under min jävligaste tonårsperiod.

/ LisaLinnéa

Eftersom den här veckan har inneburit att jag i princip har jobbat, sovit och ätit så har jag inte  direkt haft inspiration till att skriva. I tisdags var jag förvisso hos Annso och såg film och åt fruktsallad. Ett bra avbrott. Idag är första dagen som jag känner mig utvilad. Lagom tills jag kör dubbelpass i morgon igen. Men den här veckan kommer nog att vara human i alla fall.

I fredags hade jag och fantastiska Jennie en underbar kväll i regniga Arvika. Att det regnade igenom regnjackan och att jag var genomblöt gjorde ingenting. Eller jo, det hade ju varit trevligare med sol, men vi var nöjda ändå. Först hörde vi på packmopedsturnén som var riktigt bra och gjorde att vi kände oss nöjda med kvällen fast det inte ens var därför vi var där. Det som tagit oss till Arvika var Veronica Maggios spelning som var helt underbar. Det hade slutat regna och man kunde ta av sig den genomblöta regnjackan och dansa och sjunga fritt. Jag hade inte så höga förväntningar efter att ha hört att hon inte var så bra live, men det var mer än bra. Helt fantastiskt! Mitt uppe i glädjeruset kändes det som att jag kunde vara ute hela natten, men när vi väl satt oss i bilen tog den tunga veckan ut sin rätt och jag kunde ha somnat på en gång. Men nu kan jag lyssna på Veronicas musik och bli ännu mer förälskad i den än innan. Om möjligt. Till och med de mindre bra låtarna blev bra live. Åh vad jag skulle vilja göra om det.

Mindre roligt är att min telefon håller på att gå sönder så jag ägnade hela gårdagen till att försöka bestämma mig för vad jag ska köpa för ny telefon. Tror jag har bestämt mig så jag ska försöka komma iväg och köpa den idag, men fy vilken ångest jag har. Väljer jag rätt? Det kostar ju så sjukt mycket pengar.

/ LisaLinnéa