Frustration
Som vanligt har jag svårt att fokusera. Det blir inte lättare när man är sjuk. Inte ett dugg. Nog för att jag börjar bli bättre, men jag känner mig inte helt klar i huvet. Att skriva ut intervjuer kan vara det tråkigaste arbetet någonsin. På riktigt. Det är intressant, men sjukt tidskrävande och tråkigt. Jag ligger så mycket efter med saker. Det blev inte bättre av att jag uptäckte att jag haft inbrott på vinden i förrgår. Det tog en massa energi. När jag igår gick igenom grejerna kunde jag inte se att något saknas, vilket gör mig ännu mer irriterad. Vad är vitsen med att bryta sig in, vända upp och ner på stället och sen gå därifrån. Jag är glad att min snowboard står kvar, det är väl det enda av ekonomiskt värde där uppe, men jag kan inte förstå varför de inte tog den när de ändå höll på. Fast hade den varit borta vet jag inte vad jag hade gjort. Det hade tagit ännu mer energi och jag hade antagligen inte ens klarat av att fortsätta kämpa med det här tråkjobbet på några dagar. Kan inte nån bara skriva ut det här åt mig så kan jag fokusera på alla annat jag måste göra.
/ LisaLinnéa
Måndag
Har sovit kasst men ska väl försöka ta tag i den här dagens arbete som innehåller ett ångestframkallande telefonsamtal. Bara att få det gjort.
/ LisaLinnéa
Terapiskrivande
Okej, jag hade ju lagt ner det här. Men jag behöver skriva av mig. Så om jag fortsätter skriva efter det här så kan du räkna med att att det blir en loggbok över min stress och ångest. Jag måste få ut den nånstans. Så att mina kära vänner inte behöver ta emot precis allt.
Jag har aldrig känt den här sortens stress. Eller jag har antagligen gjort det, men bara under korta perioder, det vill säga under nån timme eller så kanske. Igår var jag helt förstörd hela dan. Jag hade ont i magen och på kvällen kom huvudvärken som alvedon inte hjälper mot. På dan var jag nästan skakig. Det blev bättre av socialt sällskap, men huvudvärken var hemsk stundtals. På förmiddagen igår kunde jag ändå jobba med det jag skulle. Allt på samma gång, men jag fick saker gjorde även om det inte var mycket som blev klart. På eftermiddagen fick jag i princip ingenting gjort. Så fortsätter det tydligen idag. Jag har skickat ett mail. That's it. Jag går bara och är stressad över att rektorn som ska ringa inte ringer och är livrädd för att han ska säga; tyvärr, vi kan inte delta i intervjuerna. För det är dessa intervjuer som gör mitt liv till ett helvete just nu. Om jag bara hade klart när intervjuerna ska göras med vilka så tror jag att jag skulle kunna fokusera på allt annat i det här examensarbetet. Nu kan jag inte, för det faktum att jag inte vet någonting gör mig stressad och orolig. Kan inte rektorn bara ringa nu, säga att vi kan göra intervjuerna då och då och sen kan jag andas. Sluta vara orolig för att jag ska missa samtalet och göra något produktivt. Eller försöka få tillbaka nån timmes sömn av dem jag missade för att jag var tvungen att ställa klockan för att inte behöva vakna av ett samtal som man inte vill låta nyvaken i.
JA! Just precis nu kan jag andas igen. Hälften av intervjuerna inbokade. Så nu ska jag bara få tag den andra rektorn, som egentligen redan sagt ja.
Och boka biljetter till en Lindesbergsresa.
Nu har jag fått agera ut lite känslor, och ska försöka ta tag i det här. Heja heja.
/ LisaLinnéa
