Dansa fast du inte är här

Eftersom jag närapå har jobbat ihjäl mig med alldeles för långa arbetspass så har jag inte skrivit. Knappt haft datorn igång. På måndag börjar sista terminen av min lärarutbildning och förhoppningsvis kommer också mitt sociala liv tillbaka. Jag börjar ikväll med att gå på dans. En arbetskamrat skulle dit och jag tänkte att jag kunde ta chansen att komma iväg jag också. Jag har lite småångest för att jag sagt att jag ska med, men jag är också laddad som sjutton. Jag hoppas att min hand klarar av att bugga, att det finns nån som förbarmar sig över mig och bjuder upp och att det går hyffsat bra att dansa. Jag måste sänka mina krav på mig själv och inte tänka så mycket så ska det nog gå okej. Det var ju längesen jag dansade så det är okej att vara lite ringrostig. Jag har sminkat mig och satt upp håret för att inte behöva stressa, men tanken är att jag ska hinna med mitt hem i nån timme innan jag ska iväg. Det har förfallit i några veckor, men jag har en känsla av att det inte kommer se så mycket bättre ut när jag går ut genom dörren för att gå ut och vänta på skjutsen. Men jag slår på dansmusiken, tar några steg och kanske får jag med mig lite grejer som ligger och skräpar i farten.

7 LisaLinnéa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0